Östra Promenaden

Börjar jag förstå hur livet skulle vara utan Miffo. Jag kom hem från jobbet för en halvtimme sen ungefär. Leila är ute och normalt har jag en jättesöt sköldpadda att ta hand om... men inte nu och det känns skit tomt och jätte tråkigt. Först nu fattar jag att han är borta... Det har, ska medges, fallit en tår. För fyra år sen hämtade jag hem Miffe (som jag döpte honom till) från min brors arbetskamrat. Jag hade gått me på att ta över en (som min bror beskrev) "liten sköldpadda med krokodilnos". Det visade sig dock att Miffe inte alls var så liten som jag trodde men jag hade trots allt sagt ja till honom.. Så han flyttade in i min tvåa i Ume. Då var han inte alls lika snäll som nu utan väste och skulle bitas hela tiden.. men med tiden blev han så from som han är idag (vägrar skriva var)... När Leila tog över Miffe, eftersom jag skulle flytta, döpte hon om honom till Miffo, av den anledningen att hon alltid trott jag sa det.
Sen blev han åter "min" när Leila flyttade ner och vi fick delad vårdnad..

Men nu är han alltså inte här.. Ingen Miffo gömd i Leilas gaderob, ingen Miffo som av nyfikenhet går runt och tittar var vi är,  ingen Miffo som badar i badkaret och ingen Miffo som klättrar upp på ens ben och lägger sig när man sitter på golvet, ingen Miffo som skulle följa en genom livet.....

USCH.......