Man ska inte vara kaxig

Mitt förra inlägg slutade i stil med att jag inte varit hos läkaren på fem år bla bla bla. Men nu är det bara en natt sen jag träffade en läkare på akuten i Lund.
Jag har haft ont i nacken ett tag emn förra veckan blev det värre. Och sen "dog" min högra arm och det stack i vänster fingrar. Men jag jobbade på såklart.
Men så i tisdag bad jag sjukgmnast å jobbet att titta på nacken, kanske jag kan få övningar att göra?
Istället får jag beskedet att jag troligen har ett diskbråck i nacken... KUL!

På eftermiddagen drog jag till Fia och efter en halvtimme hos henne forsdade smärtorna över mig. Så jag åkte hem, tog panodil. Men ajajaj så ont jag hade. Jag kunde inte sitta eller ligga, var tvungen att gå hela tiden. Så mitt i natten ringde jag Fia och iväg kom vi! Ett besök som gick fort, två timmar. Diagnos hos ortopeden:
Troligen diskbråck C8 men inget han anser vara akut, erhöll två panodil och två tramadol. Fick två citodon med mig hem,ordinerades en krage och slutligen beställdes en slätröntgen.

Väl hemma hade jag fortfarande ont så stannade upp e tills jag var så trött och utmattad att jag somnade på studs. (samma sak inatt).

Jag misstror inte ortopeder men nackar är mitt jobbs avdelning. Därför ringde jag igår en av våra läkare och nu ska jag strax in och träffa honom,så han också an söka igenom nacken. Jag har fått olika alternativ nämligen, vad gäller rörlighet. Sjukgymnast ( ser diskbråckar i nacke varje dag) säger jag inte får belasta, dra elelr slita och absolut inte låta någon räta ut huvudet på mig. Ortopedläkaren ( som inte kan nackar) säger att jag kan jobba egentligen men att han förstår att jag inte kan medans de gör ont. Rätt stor skillnad.

Nu ska jag ta på mig min fina krage ( gillar den faktiskt, den är skön att ha på!) och bege mig till Lund.

Puss!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0