Thank god for SVT play
(bild lånad från SVT)
Trots att jag nu jobbar, kan jag, just tack vare SVT play se Tre kronor spela =)
Och jag kan se massa skitsporter jag normalt aldrig ser och egentligen inte är intresserad av, men tiden går lite fortare.
Men jag ska ta lite tid till att kolla upp boende i Skottland, även fast jag tänkt bo hemma hos min favorit Sean Connery, så kan Fia och Lena bo var de vill. Resan är i alla fall hittad och ska bokas i helgen. Som de ser ut då åker vi den 28 juni och kommer hem 5e juni. Så en resa hyfsad klar. Men det återstår en resa, weekend i Prag, har hittat en för 1400 kr men ska kolla upp lite mer innan vi bestämmer oss. Med vi så är de Carro och jag, som tänkt oss dra dit i slutet av maj.
Min semester är även den inplanerad dock har jag inte bestämt hur många veckor jag vill ha. Jag har ju så att jag kan ta 8 veckor om jag nu vill tömma mitt semesterkonto men de vill jag ju inte. Jag ska ha tidig semester, vilket är lite bull. Sommaren brukar inte vara en rolig tid på jobbet direkt, bara stress och många patienter. Men vecka 26, 27 och 28 ska jag ha, sen ska de bli en eller två veckor i augusti. Vecka 26 spenderas i Skottland sen slappa övriga två.
Nu börjar period 2!
Detta fält måste fyllas i
Idag väntar ett kvällspass på betongslottet. Börjar bli lite sliten nu, hade bara ledigt i söndags förra veckan och nu dröjer det till lördag tills nästa helt lediga dag, usch.
Alla hjärtans dag var ju i helgen, den dag jag minst gillar. Det är väl en plojdag om något. Men affärerna tjänar pengar så de är nöjda. Min dag blev bra, trots att jag inte har ngn kille att dela den med. Jag hade bjudit hit min vän Carro på middag,sen gick vi på bio, avslutade med atthon fick massage här. Underbar söndag helt enkelt.
Jag tycker faktiskt mitt liv är väldigt bra nu, jag har vänner jag älskar,en familj som skänker glädje ( när jag nämner familj framöver så förstår ni nog att Niklas inte ingår i den!) och de bästa arbetskamraterna någonsin!
Träffade min arbetskollega herr Neurokirurg. Berättade för honom att de inte hittat ett diskbråck på MR. Han blev så glad,jag blev nästan chockad. Han hade varit rädd för att de skulle behöva operera. Nu fick jag nya förhållningssätt. I två månader ska jag ta det lungt, en månad efter det får jag börja "rehabiliteras" sen e jag mitt gamla jag. KOmmer dessutom träffa sjukgymnast och massör. Ja,man kan ju ha de sämre =)
Nu är det time att studsa till jobb snart,kanske ska dra en kam genom håret först =)
PÖSS!!
Yippie
Just nu, (ok inte nu när jag är inne på min 8e arbetstimma men i övrigt) så är livet great.
Inget och jag säger INGET kan gå emot mig nu. Visst saker och ting går inte alltid som planerat men seriöst varför ödsla tid på att bli arg/upprörd/besviken eller annat, det löser inget. Detta är väl iofs inget nytt när det kommer till mig, är inte allt för ofta jag blir arg och upprörd. Men nu till varför livet är great just nu.
Jo, för vet ni, igår, var jag hos farbror DR. Jag fick mitt röntgensvar. Jag ska erkänna att jag varit nervös inför detta, många tankar har svävat i min hjärna.
Blir det en operation, kan jag jobba kvar, har jag råd att bli sjukskriven en gång till?, etc.
Men det visar sig, att de inte kan finna ngt diskbråck! Det ser bra ut!!!
En stooor sten föll då. Samtidigt som jag börja tänka "varför har jag ont då, är det inbillning?"
Men jag tror och hoppas att ni som känner mig vet att jag inte brukar klaga över smärta eller stanna hemma för en fis på tvären.
Saken är den att dessa besvär kan bero på nerver i kläm, att jag e för trång i nacken, all stress och för lite sömn... Ja, det finns en del att välja på.
Nu ska jag i alla fall utredas vidare. Så remiss är skickat till sjukgymnast som ska ge mig träning och massage och TENS. Känns fantastiskt bra. Bäst av allt är att jag kan träna igen. Dock ska jag ta det lugnt just nu eftersom jag fortfarande upplever smärta i nacken och tar smärtstillande.
Men jag KAN träna, jag VILL träna och jag SKA träna. Lugnt och stillsamt.....
Puss
Högt pris
Jag får åka hem snart helt enkelt!
Helgen gick i hockeyns tecken. Fredag aw och hockey, lördag jobbade sen sammankomst med supporterklubben på kvällen/natten och sändag ett gigantiskt barnkalas och avlsutade med hockey. Jag hade ju lovat att göra ansiktsmålningar, som ni kunde läsa i förra inlägget.. MEN, tror ni det gick?
Låt oss ta det från början, jag har känt av min nacke ett tag, men inte värre än jag kan leva med det. I lördags var som sagt denna fest/sammankomst och jag väl för seg egentligen efter en sömnlös natt men detta vill man inte missa. Jag traskade hem och hamnade i säng runt 04, vaknade 05 med smärta i nacken. Det var den sömnen. Men lyckades med bedriften att somna mellan 08 och 09, bara för att vakna utan vänsterarm. Skiten e tillbaka. Ingen ansiktsmålning för mig inte.
Nu tror jag att jag fått tillbaka symtom för att jag stressat och inte vilat och hoppas och tror det ska gå tillbaka.
Men det är ju en aning deprimerande!
Något annat deprimerande. Alla jävla hjärtansdag nu på söndag. Ytterligare en påminnelse att man är singel, för det får man ju aldrig annars. Ja, nån blomma eller dylikt lär jag knapapst få men vem vet kanske nån arbetskamrat ringer och sjunger " tiotusen röda rosor", precis som andra år ;)
Vad är det för fel?
Skämt åsido. Men det känns bra att skriva av sig lite grann. Kan kanske iofs bero på att jag nu till 100% valt bort att blogga hockey.
Snön faller fortfarande över Skåne, helt otroligt. Men de säger det ska vända nu, lite småtråkigt.
Jag sitter på jobbet, så här 01.20 natt mot torsdag. Mitt sista nattpass denna veckan och jag kan säga att de idag är väldigt lätta pengar. Nu ska jag inte säga för mkt för jag har i tydligt minne vad som skedde imorse. Men det känns bra att bara sitta här, snacka skit och dricka kaffe =)
Snart är det banne mig helg igen, det e då fan va tiden går. Och helgen kommer susa förbi. Det är hockeyhelg, vilket innebär matcher fre och söndag och lördagen en hockeyfest. Tjohooo. Vem gillar inte att festa?!
Men den stora prövningen är på söndag. JAG har lovat, att tillsammans med Fia, göra ansiktsmålningar på barn. Herregud, jag som knappt kan hålla mig innanför linjer i en målarbok. Och jag hinner knappt träna heller. Men gör vi succe´, tja, då kan ni boka oss på tel 0703-****** =)
Händer det ngt spännande i mitt liv?? Egentligen inte. Jag ska få svar på min röntgen, det är lite spännande. Speciellt som nacken börjat jävlas igen och jag åter tar knark för att klara av att sova tex. Men jobba går ju fint. Men nu ska jag inte knarka förrän på söndag för nu vankas en middag, vin och film imorrn tex.
Kärleken då...
Det hade varit sååå trevligt att få berätta att jag träffat en kille som swept me away och jag går på små rosa moln genom livet. Men molnen är inte speciellt rosa och han har inte swept me away på det sättet kanske men visst finns där ngn som mina tankar går till ibland. Men jag e så svår när det kommer till sånt. Jag vill inte öppna mig för mkt, tänk om han inte alls tänker som jag samtidigt som jag inte får dölja saker för mkt, vem vill ha en då liksom. " ahh jag bryr mig inte om vi ses eller ej" låter ju inte speciellt bra..=)
OCH varför känner jag mig så allvarlig när jag pratar med människan, herregud det e för fan inte jag. KAN jag vara allvarlig i vanliga fall?? Men han kanske inte märker det, bara ngt jag själv känner?
Jaja, men framförallt just nu så känns det dock lite småtrevligt att ha ngn som kan ockupera mina tankar ibland, oavsett vad han känner, tycker och tänker!! Och man ska inte ta saker för seriöst och allvarligt, en dag i taget bara. Och i värsta fall har jag ju min fru Fia ;)
Skickar en grattishälsning eller två oxå! En till Mats som fyllde fem igår och en till svägerskan som fyller 41 idag!!
HIPP HIPP HURRA FÖR MATS
OCH HIPP HIPP HURRA FÖR ANNIKA!!
Me like SNÖ!
Visst är det underbart hur snön lyser upp i Skåneland?
Även om denna blåst ställer till det en aning, så finns det inget vackrare än att se snön ligga vit över landskapet. Har stått en stund och tittat ut över Lund och Malmö från våning 10 på blocket. Det ser så fridfullt ut. Dessutom hjälper snön mig i mitt arbete. Det är sant. När jag går mina rundor för att titta till patienterna, behöver jag inte ta med mig en strålkastare för att lysa in i rummen. Snön fixar ett bra ljus, så jag ser om patienten ser ut att ha det bra. Kanoners!!
Självklart vill jag ha vår och värme jag med och självklart är inte vinter guld och gröna skogar. Men jag gillar det. PÅ vintern ska det vara snö. Tänk så många (skånska) barn som knappt sett snö.
Minns ni inte hur det var?
När man vaknade på morgonen, sprang fram till fönstret, såg all snö. Studsade i sina fina moonboots och ut i snön för att åka skidor, pulka, bygga snögubbar/snölyktor och göra snöänglar. Springa ner till närmsta is och åka skridskor. Starta ett snöbollskrig, bygga en snögrotta och mula sin tvilling till han blev så arg och gick hem. Kommer ni inte ihåg hur man lekte tills kölden gjorde dina kinder isande röda och du gick hem och fick varm choklad. Och så fort du tinat upp, var det på det igen?? Kommer ni inte ihåg hur det var att vara barn när snön kom??
Den känslan har jag fortfarande varje gång jag ser snö. Jag vill inget hellre än kasta mig i snön, göra snöänglar, islyktor, åka pulka och skidor. ( och nu förtiden mer än gärna skoter, men lite svårt härnere)
Men jag verkar vara one of a kind. För överallt hör jag bara "usch o fy för vintern". De flesta skriker efter våren och värmen. Men ursäkta, det är början på februari. Våren ska inte komma än och tänk bara på hur mkt ni kommer uppskatta den och varför det?? Jo, för att vi har haft snö och inte lite heller utan massor.
Jag tycker ni gnällisar, ska minnas tillbaka lite, leta efter barnasinnet och njut lite av den snö vi har.
Tänk på att de kunde varit en massa regn och grått och trist istället. Men det kanske ni hellre vill ha? Sen en snöstorm, är kanske inte vad jag heller vill ha men bor man i Skåne får man räkna med det, även om den ställer till med problem även för mig!
Tack Kung Bore för denna vinter. Me like!
