Högt pris
Förra veckan var nog en av de mest hektiska jag haft på ett tag, iallafall sen jag var sjukskriven. Varje dag, varje minut var det något inplanerat. Ibland ansträngande saker ibland softa. Framförallt helgen som gick var inrutad till max och jag kämpade tappert för att hinna med allt. Tyvärr kunde jag inte fira Mats på hans kalas, men det gör mig inte till en säämre faster för det.
Jag får åka hem snart helt enkelt!
Helgen gick i hockeyns tecken. Fredag aw och hockey, lördag jobbade sen sammankomst med supporterklubben på kvällen/natten och sändag ett gigantiskt barnkalas och avlsutade med hockey. Jag hade ju lovat att göra ansiktsmålningar, som ni kunde läsa i förra inlägget.. MEN, tror ni det gick?
Låt oss ta det från början, jag har känt av min nacke ett tag, men inte värre än jag kan leva med det. I lördags var som sagt denna fest/sammankomst och jag väl för seg egentligen efter en sömnlös natt men detta vill man inte missa. Jag traskade hem och hamnade i säng runt 04, vaknade 05 med smärta i nacken. Det var den sömnen. Men lyckades med bedriften att somna mellan 08 och 09, bara för att vakna utan vänsterarm. Skiten e tillbaka. Ingen ansiktsmålning för mig inte.
Nu tror jag att jag fått tillbaka symtom för att jag stressat och inte vilat och hoppas och tror det ska gå tillbaka.
Men det är ju en aning deprimerande!
Något annat deprimerande. Alla jävla hjärtansdag nu på söndag. Ytterligare en påminnelse att man är singel, för det får man ju aldrig annars. Ja, nån blomma eller dylikt lär jag knapapst få men vem vet kanske nån arbetskamrat ringer och sjunger " tiotusen röda rosor", precis som andra år ;)
Jag får åka hem snart helt enkelt!
Helgen gick i hockeyns tecken. Fredag aw och hockey, lördag jobbade sen sammankomst med supporterklubben på kvällen/natten och sändag ett gigantiskt barnkalas och avlsutade med hockey. Jag hade ju lovat att göra ansiktsmålningar, som ni kunde läsa i förra inlägget.. MEN, tror ni det gick?
Låt oss ta det från början, jag har känt av min nacke ett tag, men inte värre än jag kan leva med det. I lördags var som sagt denna fest/sammankomst och jag väl för seg egentligen efter en sömnlös natt men detta vill man inte missa. Jag traskade hem och hamnade i säng runt 04, vaknade 05 med smärta i nacken. Det var den sömnen. Men lyckades med bedriften att somna mellan 08 och 09, bara för att vakna utan vänsterarm. Skiten e tillbaka. Ingen ansiktsmålning för mig inte.
Nu tror jag att jag fått tillbaka symtom för att jag stressat och inte vilat och hoppas och tror det ska gå tillbaka.
Men det är ju en aning deprimerande!
Något annat deprimerande. Alla jävla hjärtansdag nu på söndag. Ytterligare en påminnelse att man är singel, för det får man ju aldrig annars. Ja, nån blomma eller dylikt lär jag knapapst få men vem vet kanske nån arbetskamrat ringer och sjunger " tiotusen röda rosor", precis som andra år ;)
Kommentarer
Trackback
